Jag önskar mig ett sagoslott. Som i sagornas värld, vad allt skulle vara fantastiskt då. Mitt sagoslott skulle vara stort och vackert där inget må dåligt skulle finnas, inga twistade tankar och jag skulle vara vacker.

Idag innan jag ska på jobbet så var planen att jag och min kompis skulle på stan en sväng, såg framemot det. Men hon skulle hem till sin mamma och prata istället. Hatar när planer går i krasch men mer hatar jag att jag blir så ledsen över att inte ha det, önskar jag kunde säga någongång ''nej kan inte gå ut ikväll, ska hem till mamma och pappa, dom bjuder på middag'' - Nitlott på en gång. Finns inte på världskartan.

Min familj har varit trasig så länge jag kan minnas. Mamma så skör och pappa så störd.

Jag minns tillbaka när pappa en gång hjälpte mig med min teknik uppgift. Han satt uppe hela natten och gjorde klart min uppfinning, hjälpte mig och det var inte likt. Alkoholen höll han sig ifrån och skrek gjorde han inte heller. Klockan blev 01.00 så jag gick och la mig så skulle han göra klart det sista.. På morgonen var han klar och han hade lämnat den på bordet med en lapp bredvid. Jag blev så glad. Till skolan sprang jag skuttandes och med ett MVG på uppgiften, våran grupp fick MVG för att min pappa hade hjälpt oss. Hem sprang jag överlycklig. Tackade han för hjälpten och sken som en sol. Han blev glad för att han fick hjälpa. Några timmar senare blev det ett minne blott. Alkoholen tog över och arg blev han.. Jag hatade den där jävla teknikuppgiften sen, hatade mig själv för att jag frågat han om hjälp..

Ibland önskar jag att jag fått växa upp i en otrasig familj.. är det fel?