lyckligastivarlden

I do anything for you even if it means i die.

Kategori: Allmänt

Tittade på alla piller ikväll, räknade ihop alla. Oj vad mycket det är. Försöker kämpa emot för att inte ta för jag vet att tar jag en måste jag ta alla. Blir som ett måste... Allt eller inget liksom.

Har som sagt tatueringstid samma dag som mötet men ska tatuera mig så istället för att gå på mötet så ska jag ringa. Mycket bättre. Ska säga ja till behandlingen och be dom kontakta mig när den drar igång. Lär väl få vänta i flera jävla veckor men så är det. Skrämmande och läskigt att börja den. Livrädd.. Ja jag är livrädd, kan någon hålla om mig? Nu ska jag byta kontakt igen liksom. Gillar den jag har nu, hon är okej och jag hatar hejdå så då känns det bättre att ringa så jag slipper gå dit. Hejdå är det värsta jag vet. Ångest.

Borderline, det är jag. Borderline. Vet inte mycket om det men hatar det redan. Jag har låtit min uppväxt förstöra mig. Jag har förstört mig själv för jag varit så jävla svag. Retard, Äckel och värdelös är vad jag är.

Ska börja ta avstånd från människor jag bryr mig om men bara för deras eget bästa. Dom har sitt liv och ska inte behöva känna sig tvingad att fråga hur jag mår. Vill egentligen inte men jag gör allt för dom jag bryr mig om även om det betyder att jag går sönder.

Kommentarer

  • Julia säger:

    Men Malin, förstår du inte hur fruktansvärt ledsen man skulle bli om du tog avstånd, vi vill ju ha dig nära och dela både sorg och glädje med dig. Vi väljer ju våra vänner, och ja, jag har mitt liv men du är ju en del av det, en stor del av mitt liv. Och jag vet att varken jag eller C känner oss tvingade att fråga hur du mår, vi bryr oss på riktigt om dig. Du är verkligen värd att någon bryr sig och jag kommer alltid bry mig, jag kommer alltid stötta dig, jag kommer alltid backa upp dig och jag kommer alltid finnas bakom dig och hjälpa dig om det blir tungt.



    Om du tar avstånd är det inte bara du som går sönder, de du tar avstånd från går också sönder. Men vi kan ju alltid terra dig på facebook, msn, mobilen och posten om du är envis, jag vet minst två som är envisare.



    Och du anar inte hur fruktansvärt glad jag är att du ska tacka ja till behandlingen, jag hoppas du förstår vilka möjligheter det ger. Det ger hopp om en framtid, om en framtid där det är riktigt sjukt att räkna piller och det man istället räknar är antalet gånger man skrattat så man gråter varje dag. Jag är också livrädd, men är det inte lite bättre att vi är livrädda för det här istället för att vara livrädda när den andre tagit en överdos och ligger på intensiven? Jag vet alla fall vad jag föredrar.



    Det är inte omöjligt, och om vi kämpar tillsammans så kan vi fixa det. Vi har två fantastiska gamla lärare som inte alls hade behövt fortsatt ha kontakt med oss efter skolan, gör vi det inte för vår egen skull eller varandras skull så tycker jag faktiskt att du är skyldig Catarina att försöka och jag är skyldig Louise att försöka.



    Är det inte rätt ironiskt, egentligen. Vi är så lika, känner samma, behandlar våra nära likadant, är lika trasiga och vi startar bägge något nytt NU på onsdag, av alla dagar som finns så säger du ja till behandlingen på onsdag och jag träffar en psykiatriker på onsdag. Vi börjar en lång resa tillsammans, samtidigt.



    Världen ligger framför våra fötter.

    Nu kör vi, bästa vän <3

    2012-04-03 | 00:49:32
    Bloggadress: http://ingentingledigt.blogg.se/

Kommentera inlägget här: