Kollade igenom bilder på min bdb. Snubbla in på Januari 2009 - första gången jag försökte ta mitt liv.

Minns såväl hur kaotisk hela veckan varit och minns jag kom hem från Piteå stad, hade fixat till rälsen, fått snoddar och jag minns hur arg jag var för kände mig så jävla ful med snoddar i käften och dom gick sönder och slog till i kinderna, sprang förbi apoteket och köpta flera alvedon packet.

Gick hem och skulle bara vila, hade varit uppe hela natten. Somnade och missade min klipptid, försov mig! Gaah blev så arg. Gick inte till skolan den dagen. Pratade med mina vänner, dom ville göra något men jag sa att jag bara skulle ligga hemma. Klockan 16.00 gav jag Rebell mat och var ut med han och sen klockan 17.00 skar jag upp min arm, drog rakhyveln flera varv och sen började jag dricka sprit, bara drack och drack. Inte ätit något på hela dagen och söp nu. La alla tabletter på sängen med datorn framför mig. Var inne på msn och då skrev en vän ''vad gör du?'' utan att tänka svarade jag att jag drack och var lite lullig och skulle nu lägga mig ner för att invänta döden, pressade käften full med alla piller och svalde.

Sen skrev A på msn och fråga vad jag höll på med och hur mycket jag tagit, hon ringde akuten och dom körde 8 mil för att hämta mig och sen köra in mig på akuten. Medans jag vänta minns jag att jag slog ner datorn, pussa Rebell som låg i sängen och sa ''förlåt mig'' - Mina kinder var varma och rummet snurra, full hade jag blivit, la mig på sängen och sen kommer dom. Kör in mig på akuten och innan vi är framme prövar jag hoppa ur bilen men dörren var låst, barnsäkert, helvete.

A hjälpte mig gå in och jag spyr ner hela ingången och vägen. Dom stoppade sedan på EKG osv och sen minns jag ingenting. A har berättat att EKG var ett kapitel för sig att ta på. Jag skrek och sa dom får inte röra mig, vet mina rättigheter. Vaknade på natten av att jag spydde hela tiden, natten gick åt till att spy upp allt skit, trevligt.. Fick vara kvar ända till söndag, mina värden var inte bra och min lever hade tagit mycket stryk.. A och B hälsar på hela helgen, fantastiska människor. Minns jag sa till dom, jag dog inte. Innan min 19 års dag ska jag vara död.

Fick prata med en från psyket. Minns hur jag ville ha en tröja på mig för att hela min arm var uppskuren, värdelöst fan så pinsamt. Hitta ingen tröja så försökte gömma armen. Hon var från ryssland, psyktanten. Frågade mig om jag kommer göra om det. Såklart inte sa jag, gick överstyr och tänkte inte klart. Hon frågade om min arm, sa att en katt klöst mig, ja menar hallå? Trög idiot. Hon fråga inget mer och skicka hem mig.. *Jävla idiot tänkte jag* Ända sen 2009 har jag haft ett säkert pillerskåp om jag någonsin vill försvinna..

Har det blivit sämre, har jag slängt bort 3 jävla år? Förbannat.

Idag vaknade jag av en sådan ensamhet. Unik vid min sida och jag saknar. Saknar S och R. Det är längesen jag vaknade upp bredvid min förra kärlek, två år sen. Saknar det med. Jag förstörde vårat förhållande för att jag berätta vad jag gått igenom. Fick panikattacker när han försökte röra i mig. Jag är ju bara så fuckt up. Och alla jävlar tjatar bara om varför man inte har en pojkvän, orka liksom. Jag har inte en, jag har flera. Är så jävla rädd för närhet å att bli sårad så håller dom på avstånd så jag inte blir kär, vissa killar vill bara ha någon att leka med för en natt, jag är perfekt för det.

Värdelös dag idag, jag känner det och jag önskar någon kunde stoppa känslan.
Säga ''det blir bra, allt löser sig.''