Musiken ekar i mina öron. Jag sitter alltid och lyssnar musik via telefonen. Lättare att fokusera. Musiken dödar alla tankar och minnen för en stund. Det är ljuvligt, att döda det om än bara för ett tag..

Allt jag ser framför mig är jag och min kompis, alldeles sköra och panikslagna.. Minnesbilden är suddig och jag får inte ihop någon klar bild. Jag hatar det för det är så oerhört jobbigt. Jag, mitt förflutna och dom här jävla minnena.

Min storasyster skrek en gång att hon skulle gå och hänga sig i ett träd utanför vårat hus på ängen. Man tycker själv man ska reagera men mamma sa att hon kunde hjälpa henne och hämta ett bälte. Så stört. Man kunde rymma, ingen märkte man var borta.

Det som saknades. Kärlek, värme och trygghet. Man är ingen hel människa utan det. Trasig är man. Så jävla trasig. Imponera på andra, le mot världen. Vi skiter i hur du mår bara du ler så ingen misstänker något är fel.

Älskade värld, ser ni att jag ler. Jag ler för eran jävla skull..