lyckligastivarlden

Jag ska bli storasyster i September. Världens mest underbara människa ska bli mamma. Anna, hon som gjort så mycket för mig, hon som välkomna in mig till hennes liv när mitt var för svart, hon som antog mammarollen och blev min mamma, är min mamma, hon som alltid ställt upp i vått och torrt, hon som åkt 8 mil på natten för jag fått panik, hon som aldrig vänt mig ryggen. Just hon. Hon ska bli mamma. Bilda familj och jag, jag som inte är biologiskt släkt med henne blir storasyster. I januari sa hon " Malin du ska bli storasyter." Jag längtar. Äntligen får världens mest underbara människa bli mamma på riktigt.

I 4 år har jag varit inräknad i Annas familj, för fyra år sen fick jag för första gången se hur en riktig familj är. Jag älskar Annas familj. Hennes sambo är guldvärd och Annas systrar och hennes bror är guldvärda. Annas föräldrar är världens mest underbara människor.

Jag är så oerhört glad för Annas skull. Hon kommer bli världens mest underbara mamma till sin lilla dotter. Ja hon väntar en dotter. <3

Jag har funderat mycket på det här med familj. Det är ett jobbigt ord. När jag var liten och följde med klasskompisar hem och såg deras familjer kunde jag önska att jag bodde hos dom. Hemskt egentligen. Jag och min kompis brukade drömma oss bort och alltid när vi drömde så såg vi oss i en annan familj, en hel familj. Jag ska aldrig ha familj, aldrig ha barn. Det är jag säker på. Jag älskar barn och på somrarna jobbade jag på dagis - det bästa jag gjort! Men jag hade inte kunnat skaffa egna. Har blivit för mkt ärr som jag bär med mig från min trasiga uppväxt... Jag tror det är därför jag alltid haft djur som min Familj. Det är min familj. Hundar sviker aldrig, dom lämnar aldrig ens sida oavsett vad och mina hundar är dom enda jag kan säga "jag älskar er" till.

Men det finns även en till fantastisk familj jag tycker mycket om. Det är människan som bara varit min lärare. Den människan, just hon. Hon har heller aldrig vänt mig ryggen. Alltid funnits kvar och varit envis. Ja jisses vad hon är envis. Hon välkomna in mig till deras hem. Det tackar jag henne för. Tackar henne för att hon aldrig vänt mig ryggen, tackar henne för att hon alltid funnits där och finns där. Bara slängt iväg ett sms och frågat "hej hur mår du idag?" Det värmer. Att hon tar den tiden. Jag är henne evigt tacksam. Hon är själv mamma till två underbara tvillingpojkar, hon har en sambo som är fruktansvärt trevlig. Dom är en fantastisk liten familj.

Hade jag inte haft Anna och Catarina vet jag inte om jag levt idag. Båda två har räddat mitt liv. Jag ser upp till dom så mycket och dom är världens mest fantastiska människor. Jag bryr mig om dom så mycket, önskar dom all lycka och dom har ett hjärta av guld.

Om jag skulle önska något så skulle det vara att jag lärt känna dom här två guldvärda personerna för längesen för då vet jag med säkerhet att dom utan att tveka hade räddat mig från min trasiga uppväxt. Men dom har räddat mig nu.

Julia, Anna och Catarina. Tre fantastiska människor som jag bryr mig
så mycket om. <3